publicerad: 2015
belamra
be·lamra
[‑lam´ra]
verb
~de ~t • ta upp mycket plats i: skrivbordet var belamrat av pappershögar
Finita former | |
---|---|
belamrar | presens aktiv |
belamras | presens passiv |
belamrade | preteritum aktiv |
belamrades | preteritum passiv |
belamra | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att belamra | infinitiv aktiv |
att belamras | infinitiv passiv |
har/hade belamrat | supinum aktiv |
har/hade belamrats | supinum passiv |
Presens particip | |
belamrande | |
Perfekt particip | |
en belamrad + substantiv | |
ett belamrat + substantiv | |
den/det/de belamrade + substantiv |