publicerad: 2015
opportunism
op·port·un·ism
[‑is´m]
substantiv
~en • ⟨nedsätt.⟩ opportunt handlingssätt
Singular | |
---|---|
en opportunism | obestämd form |
en opportunisms | obestämd form genitiv |
opportunismen | bestämd form |
opportunismens | bestämd form genitiv |