publicerad: 2015
ornament
orna·ment
[‑men´t]
substantiv
~et; pl. ~ • utsirning, utsmyckning
Singular | |
---|---|
ett ornament | obestämd form |
ett ornaments | obestämd form genitiv |
ornamentet | bestämd form |
ornamentets | bestämd form genitiv |
Plural | |
ornament | obestämd form |
ornaments | obestämd form genitiv |
ornamenten | bestämd form |
ornamentens | bestämd form genitiv |