publicerad: 2015
ost
1ost
substantiv
~en ~ar • mild ost; lagrad ost; ge ngn (betalt) för gammal ost ⟨vard.⟩ låta ngn få sota för en oförrätt; en lyckans ost ⟨vard.⟩ person som gynnas av lyckan – De flesta sammansättn. med ost- hör till 1ost.
Singular | |
---|---|
en ost | obestämd form |
en osts | obestämd form genitiv |
osten | bestämd form |
ostens | bestämd form genitiv |
Plural | |
ostar | obestämd form |
ostars | obestämd form genitiv |
ostarna | bestämd form |
ostarnas | bestämd form genitiv |
2ost
substantiv
~en • öster; östanvind
Singular | |
---|---|
en ost | obestämd form |
en osts | obestämd form genitiv |
osten | bestämd form |
ostens | bestämd form genitiv |