publicerad: 2015
otrygghet
o|trygg·het
substantiv
~en ~er • till trygghet 1,2 o- 1
Singular | |
---|---|
en otrygghet | obestämd form |
en otrygghets | obestämd form genitiv |
otryggheten | bestämd form |
otrygghetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
otryggheter | obestämd form |
otryggheters | obestämd form genitiv |
otryggheterna | bestämd form |
otryggheternas | bestämd form genitiv |