publicerad: 2015
panik
pan·ik
[‑i´k]
substantiv
~en • (allmän) plötslig bestörtning, besinningslös skräck
Singular | |
---|---|
en panik | obestämd form |
en paniks | obestämd form genitiv |
paniken | bestämd form |
panikens | bestämd form genitiv |