publicerad: 2015
beskära
1be·skära
verb
beskärde, beskärt, pres. beskär • låta komma till del, skänka; få sin beskärda del få sin rättmätiga stora del
Finita former | |
---|---|
beskär | presens aktiv |
beskärs (beskäres) | presens passiv |
beskärde | preteritum aktiv |
beskärdes | preteritum passiv |
beskär | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att beskära | infinitiv aktiv |
att beskäras | infinitiv passiv |
har/hade beskärt | supinum aktiv |
har/hade beskärts | supinum passiv |
Presens particip | |
beskärande | |
Perfekt particip | |
en beskärd + substantiv | |
ett beskärt + substantiv | |
den/det/de beskärda + substantiv |
2be·skära
verb
beskar, beskurit, beskuren beskuret beskurna, pres. beskär • beskära träd
Finita former | |
---|---|
beskär | presens aktiv |
beskärs (beskäres) | presens passiv |
beskar | preteritum aktiv |
beskars | preteritum passiv |
beskär | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att beskära | infinitiv aktiv |
att beskäras | infinitiv passiv |
har/hade beskurit | supinum aktiv |
har/hade beskurits | supinum passiv |
Presens particip | |
beskärande | |
Perfekt particip | |
en beskuren + substantiv | |
ett beskuret + substantiv | |
den/det/de beskurna + substantiv |