publicerad: 2015
bestigare
be·stig·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. bestigarna • till bestiga 1
Singular | |
---|---|
en bestigare | obestämd form |
en bestigares | obestämd form genitiv |
bestigaren | bestämd form |
bestigarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
bestigare | obestämd form |
bestigares | obestämd form genitiv |
bestigarna | bestämd form |
bestigarnas | bestämd form genitiv |