publicerad: 2015
prov
1prov
substantiv
~et; pl. ~ • försök, experiment; kunskapstest; nationellt prov samma prov för alla landets elever i en årskurs; sätta ngn på prov pröva vad ngn går för
Singular | |
---|---|
ett prov | obestämd form |
ett provs | obestämd form genitiv |
provet | bestämd form |
provets | bestämd form genitiv |
Plural | |
prov | obestämd form |
provs | obestämd form genitiv |
proven | bestämd form |
provens | bestämd form genitiv |
2prov
substantiv
~et; pl. ~ el. ~er • stickprov för undersökning; exempel – De flesta sammansättn. med prov- kan anses höra både till 1prov och 2prov.
Singular | |
---|---|
ett prov | obestämd form |
ett provs | obestämd form genitiv |
provet | bestämd form |
provets | bestämd form genitiv |
Plural | |
prov (prover) | obestämd form |
provs (provers) | obestämd form genitiv |
proven (proverna) | bestämd form |
provens (provernas) | bestämd form genitiv |