publicerad: 2015
raggare
ragg·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. raggarna • ⟨vard.⟩ medlem av ungdomsgäng som ofta kör omkring i stora bilar
Singular | |
---|---|
en raggare | obestämd form |
en raggares | obestämd form genitiv |
raggaren | bestämd form |
raggarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
raggare | obestämd form |
raggares | obestämd form genitiv |
raggarna | bestämd form |
raggarnas | bestämd form genitiv |