publicerad: 2015
randig
rand·ig
adjektiv
~t ~a • försedd med ränder; ha sina randiga skäl ha sina obestämda skäl
Positiv | |
---|---|
en randig + substantiv | |
ett randigt + substantiv | |
den/det/de randiga + substantiv | |
den randige + maskulint substantiv | |
Komparativ | |
en/ett/den/det/de randigare + substantiv | |
Superlativ | |
är randigast | |
den/det/de randigaste + substantiv |