publicerad: 2015
rustning
rust·ning
substantiv
~en ~ar 1 det att rusta2 anordning som skyddar kroppen särsk. i strid (i äldre tid)
Singular | |
---|---|
en rustning | obestämd form |
en rustnings | obestämd form genitiv |
rustningen | bestämd form |
rustningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
rustningar | obestämd form |
rustningars | obestämd form genitiv |
rustningarna | bestämd form |
rustningarnas | bestämd form genitiv |