SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
rättegång
rätte|­gång substantiv ~en ~ar prövning i dom­stol av brott el. tvist
Singular
en rättegångobestämd form
en rättegångsobestämd form genitiv
rättegångenbestämd form
rättegångensbestämd form genitiv
Plural
rättegångarobestämd form
rättegångarsobestämd form genitiv
rättegångarnabestämd form
rättegångarnasbestämd form genitiv