publicerad: 2015
skada
1skada
substantiv
~n skador • hos människor, djur och föremål; äv. abstrakt; det är skada att ... det är synd att ... – I sammansättn. skade-, ngn gång skad-, skades-.
Singular | |
---|---|
en skada | obestämd form |
en skadas | obestämd form genitiv |
skadan | bestämd form |
skadans | bestämd form genitiv |
Plural | |
skador | obestämd form |
skadors | obestämd form genitiv |
skadorna | bestämd form |
skadornas | bestämd form genitiv |
2skada
verb
~de ~t • orsaka skada hos
Finita former | |
---|---|
skadar | presens aktiv |
skadas | presens passiv |
skadade | preteritum aktiv |
skadades | preteritum passiv |
skada | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att skada | infinitiv aktiv |
att skadas | infinitiv passiv |
har/hade skadat | supinum aktiv |
har/hade skadats | supinum passiv |
Presens particip | |
skadande | |
Perfekt particip | |
en skadad + substantiv | |
ett skadat + substantiv | |
den/det/de skadade + substantiv |
skada sig
• drabbas av skadaOrdform(er) skada sig