SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
skaka
skaka verb ~de ~t få att röra sig häftigt; darra: ​skaka en flaska; ​skaka av köld
Finita former
skakarpresens aktiv
skakaspresens passiv
skakadepreteritum aktiv
skakadespreteritum passiv
skakaimperativ aktiv
Infinita former
att skakainfinitiv aktiv
att skakasinfinitiv passiv
har/hade skakatsupinum aktiv
har/hade skakatssupinum passiv
Presens particip
skakande
Perfekt particip
en skakad + substantiv
ett skakat + substantiv
den/det/de skakade + substantiv
skaka av sig komma undan: ​han lyckades skaka av sig förföljarna
Infinita formeratt skaka av siginfinitiv aktiv
skaka fram ⟨vard.⟩ ta fram, göra till­gänglig: ​skaka fram pengar
Infinita formeratt skaka framinfinitiv aktivPresens participframskakandePerfekt participen framskakad + substantivett framskakat + substantivden/det/de framskakade + substantiv
skaka om äv. ge en stark upp­levelse: ​en regissör som vill skaka om publiken
Infinita formeratt skaka ominfinitiv aktivPresens participomskakandePerfekt participen omskakad + substantivett omskakat + substantivden/det/de omskakade + substantiv