publicerad: 2015
skakning
skak·ning
substantiv
~en ~ar skaka
Singular | |
---|---|
en skakning | obestämd form |
en skaknings | obestämd form genitiv |
skakningen | bestämd form |
skakningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
skakningar | obestämd form |
skakningars | obestämd form genitiv |
skakningarna | bestämd form |
skakningarnas | bestämd form genitiv |