publicerad: 2015
slira
1slira
verb
~de ~t • glida, halka – Alla sammansättn. med slir- hör till 1slira.
Finita former | |
---|---|
slirar | presens aktiv |
sliras | presens passiv |
slirade | preteritum aktiv |
slirades | preteritum passiv |
slira | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att slira | infinitiv aktiv |
att sliras | infinitiv passiv |
har/hade slirat | supinum aktiv |
har/hade slirats | supinum passiv |
Presens particip | |
slirande |
2slira
substantiv
~n sliror • strimma t.ex. i glas med avvikande struktur
Singular | |
---|---|
en slira | obestämd form |
en sliras | obestämd form genitiv |
sliran | bestämd form |
slirans | bestämd form genitiv |
Plural | |
sliror | obestämd form |
slirors | obestämd form genitiv |
slirorna | bestämd form |
slirornas | bestämd form genitiv |