publicerad: 2015
slut
1slut
substantiv
~et; pl. ~ • filmen hade ett lyckligt slut; vid slutet av gatan; till slut till sist – Nästan alla sammansättn. med slut- hör till 1slut.
Singular | |
---|---|
ett slut | obestämd form |
ett sluts | obestämd form genitiv |
slutet | bestämd form |
slutets | bestämd form genitiv |
Plural | |
slut | obestämd form |
sluts | obestämd form genitiv |
sluten | bestämd form |
slutens | bestämd form genitiv |
2slut
oböjligt adjektiv
1 till ända, förbi: maten är slut; det är slut mellan oss2 utmattad: hon var helt slut efter loppet
Ordform(er) | |
---|---|
är slut |