publicerad: 2015
smärta
1smärta
substantiv
~n smärtor • plåga; kval, sorg – Alla sammansättn. med smärt- hör till 1smärta.
Singular | |
---|---|
en smärta | obestämd form |
en smärtas | obestämd form genitiv |
smärtan | bestämd form |
smärtans | bestämd form genitiv |
Plural | |
smärtor | obestämd form |
smärtors | obestämd form genitiv |
smärtorna | bestämd form |
smärtornas | bestämd form genitiv |
2smärta
verb
~de ~t 1 göra ont; vålla smärta2 vira tågvirke med oljad säckväv
Finita former | |
---|---|
smärtar | presens aktiv |
smärtas | presens passiv |
smärtade | preteritum aktiv |
smärtades | preteritum passiv |
smärta | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att smärta | infinitiv aktiv |
att smärtas | infinitiv passiv |
har/hade smärtat | supinum aktiv |
har/hade smärtats | supinum passiv |
Presens particip | |
smärtande |