SAOL     SO     SAOB     Alla tre  

SAOL

Svenska Akademiens ordlista

publicerad: 2015  

straff

1straff substantiv ~et; pl. ~ • bestraffning: ​brott och straff; ​lagens strängaste straff​ – De flesta sammansättn. med straff- hör till 1straff.

Singular
ett straff	obestämd form
ett straffs	obestämd form genitiv
straffet	bestämd form
straffets	bestämd form genitiv
Plural
straff	obestämd form
straffs	obestämd form genitiv
straffen	bestämd form
straffens	bestämd form genitiv

2straff substantiv ~en ~ar • straff­spark, straff­kast el. straff­slag: ​domaren blåste straff

Singular
en straff	obestämd form
en straffs	obestämd form genitiv
straffen	bestämd form
straffens	bestämd form genitiv
Plural
straffar	obestämd form
straffars	obestämd form genitiv
straffarna	bestämd form
straffarnas	bestämd form genitiv

3straff substantiv ~en; pl. ~ el. ~ar • bjudet men inte hemtaget stick t.ex. i bridge

Singular
en straff	obestämd form
en straffs	obestämd form genitiv
straffen	bestämd form
straffens	bestämd form genitiv
Plural
straff (straffar)	obestämd form
straffs (straffars)	obestämd form genitiv
straffen (straffarna)	bestämd form
straffens (straffarnas)	bestämd form genitiv

SAOL

Alfabetisk lista

  storätare subst.
  storögd adj.
  storögdhet subst.
  stos subst.
  stout subst.
1straff subst.
2straff subst.
3straff subst.
  straffa verb
  straffansvar subst.
  straffarbete subst.

  Till   alla ordböcker