publicerad: 2015
stränga
stränga
verb
~de ~t • förse gitarr, racket e.d. med strängar; lägga hö i strängar: stränga racketen; stränga sin lyra dikta
Finita former | |
---|---|
strängar | presens aktiv |
strängas | presens passiv |
strängade | preteritum aktiv |
strängades | preteritum passiv |
stränga | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att stränga | infinitiv aktiv |
att strängas | infinitiv passiv |
har/hade strängat | supinum aktiv |
har/hade strängats | supinum passiv |
Presens particip | |
strängande | |
Perfekt particip | |
en strängad + substantiv | |
ett strängat + substantiv | |
den/det/de strängade + substantiv |