publicerad: 2015
stränga
stränga
verb
~de ~t • förse gitarr, racket e.d. med strängar; lägga hö i strängar: stränga racketen; stränga sin lyra dikta
| Finita former | |
|---|---|
| strängar | presens aktiv |
| strängas | presens passiv |
| strängade | preteritum aktiv |
| strängades | preteritum passiv |
| stränga | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att stränga | infinitiv aktiv |
| att strängas | infinitiv passiv |
| har/hade strängat | supinum aktiv |
| har/hade strängats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| strängande | |
| Perfekt particip | |
| en strängad + substantiv | |
| ett strängat + substantiv | |
| den/det/de strängade + substantiv | |


