publicerad: 2015
stup
1stup
substantiv
~et; pl. ~ • brant bergvägg
Singular | |
---|---|
ett stup | obestämd form |
ett stups | obestämd form genitiv |
stupet | bestämd form |
stupets | bestämd form genitiv |
Plural | |
stup | obestämd form |
stups | obestämd form genitiv |
stupen | bestämd form |
stupens | bestämd form genitiv |
2stup
adverb
• alldeles, fullkomligt; stup i ett, stup i kvarten ideligen, i ett kör
Ordform(er) | |
---|---|
stup | adverb |