publicerad: 2015
svårighet
svår·ig·het
substantiv
~en ~er • besvärlighet, vansklighet; besvär, olägenhet – I sammansättn. mest i pl., t.ex. samarbetssvårigheter.
Singular | |
---|---|
en svårighet | obestämd form |
en svårighets | obestämd form genitiv |
svårigheten | bestämd form |
svårighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
svårigheter | obestämd form |
svårigheters | obestämd form genitiv |
svårigheterna | bestämd form |
svårigheternas | bestämd form genitiv |