publicerad: 2015
söm
1söm
[söm´]
substantiv
~men ~mar • sömnad; sydd fog
Singular | |
---|---|
en söm | obestämd form |
en söms | obestämd form genitiv |
sömmen | bestämd form |
sömmens | bestämd form genitiv |
Plural | |
sömmar | obestämd form |
sömmars | obestämd form genitiv |
sömmarna | bestämd form |
sömmarnas | bestämd form genitiv |
2söm
[söm´]
substantiv
~met el. ~men; pl. ~, best. pl. ~men • spik till hästsko
Singular | |
---|---|
ett söm (en söm) | obestämd form |
ett söms (en söms) | obestämd form genitiv |
sömmet (sömmen) | bestämd form |
sömmets (sömmens) | bestämd form genitiv |
Plural | |
söm | obestämd form |
söms | obestämd form genitiv |
sömmen | bestämd form |
sömmens | bestämd form genitiv |