publicerad: 2015
tillfredsställa
till·freds|ställa
[til`‑]
verb
‑ställde ‑ställt • göra nöjd
Finita former | |
---|---|
tillfredsställer | presens aktiv |
tillfredsställs (tillfredsställes) | presens passiv |
tillfredsställde | preteritum aktiv |
tillfredsställdes | preteritum passiv |
tillfredsställ | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att tillfredsställa | infinitiv aktiv |
att tillfredsställas | infinitiv passiv |
har/hade tillfredsställt | supinum aktiv |
har/hade tillfredsställts | supinum passiv |
Presens particip | |
tillfredsställande | |
Perfekt particip | |
en tillfredsställd + substantiv | |
ett tillfredsställt + substantiv | |
den/det/de tillfredsställda + substantiv | |
den tillfredsställde + maskulint substantiv |