publicerad: 2015
tomte
tomte
[tåm`te]
substantiv
~n tomtar • jultomte; hustomte – I sammansättn. tomte-.
Singular | |
---|---|
en tomte | obestämd form |
en tomtes | obestämd form genitiv |
tomten | bestämd form |
tomtens | bestämd form genitiv |
Plural | |
tomtar | obestämd form |
tomtars | obestämd form genitiv |
tomtarna | bestämd form |
tomtarnas | bestämd form genitiv |