publicerad: 2015
brikett
brik·ett
[briket´]
substantiv
~en ~er • stycke av sammanpressat pulver- el. fibermaterial
Singular | |
---|---|
en brikett | obestämd form |
en briketts | obestämd form genitiv |
briketten | bestämd form |
brikettens | bestämd form genitiv |
Plural | |
briketter | obestämd form |
briketters | obestämd form genitiv |
briketterna | bestämd form |
briketternas | bestämd form genitiv |