publicerad: 2015
enkel
enkel
[eŋ´kel]
adjektiv
~t enkla 1 inte dubbel el. flerfaldig2 inte svår, lätt: ett enkelt problem – Nästan alla sammansättn. med enkel- hör till enkel 1.
Positiv | |
---|---|
en enkel + substantiv | |
ett enkelt + substantiv | |
den/det/de enkla + substantiv | |
den enkle + maskulint substantiv | |
Komparativ | |
en/ett/den/det/de enklare + substantiv | |
Superlativ | |
är enklast | |
den/det/de enklaste + substantiv |