publicerad: 2015
framställa
fram|ställa
verb
‑ställde ‑ställt 1 ⟨ngt åld.⟩ framföra: framställa en begäran2 producera: framställa stål
| Finita former | |
|---|---|
| framställer | presens aktiv |
| framställs (framställes) | presens passiv |
| framställde | preteritum aktiv |
| framställdes | preteritum passiv |
| framställ | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att framställa | infinitiv aktiv |
| att framställas | infinitiv passiv |
| har/hade framställt | supinum aktiv |
| har/hade framställts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| framställande | |
| Perfekt particip | |
| en framställd + substantiv | |
| ett framställt + substantiv | |
| den/det/de framställda + substantiv | |


