publicerad: 2015
gren
gren
substantiv
~en ~ar 1 på träd; äv. bildl.: grenledning2 underavdelning; disciplin i idrott3 benvinkel, skrev – De flesta sammansättn. med gren- hör till gren 1.
Singular | |
---|---|
en gren | obestämd form |
en grens | obestämd form genitiv |
grenen | bestämd form |
grenens | bestämd form genitiv |
Plural | |
grenar | obestämd form |
grenars | obestämd form genitiv |
grenarna | bestämd form |
grenarnas | bestämd form genitiv |