publicerad: 2015
gull
gull
substantiv
~et; pl. ~ 1 guld; i sammansättn. ofta om ngt gult, särsk. i växtnamn2 ⟨vard.⟩ älskling – Alla sammansättn. med gull- hör till gull 1.
Singular | |
---|---|
ett gull | obestämd form |
ett gulls | obestämd form genitiv |
gullet | bestämd form |
gullets | bestämd form genitiv |
Plural | |
gull | obestämd form |
gulls | obestämd form genitiv |
gullen | bestämd form |
gullens | bestämd form genitiv |