SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
halt
1halt adjektiv; n. ~, ~a o­förmögen att gå jämnt; ​jfr hälta
Positiv
en halt + substantiv
ett halt + substantiv
den/det/de halta + substantiv
den halte + maskulint substantiv
Komparativ
en/ett/den/det/de haltare + substantiv
Superlativ
är haltast
den/det/de haltaste + substantiv
2halt substantiv ~en ~er relativ mängd; inne­håll, värdeuppe­håll, rast: ​göra halt
Singular
en haltobestämd form
en haltsobestämd form genitiv
haltenbestämd form
haltensbestämd form genitiv
Plural
halterobestämd form
haltersobestämd form genitiv
halternabestämd form
halternasbestämd form genitiv
3halt interjektion stopp! som mil. order
Ordform(er)
haltinterjektion