publicerad: 2015
hane
hane
substantiv
~n hanar 1 djur av hankön; i sammansättn. äv. i fråga om växter2 ⟨åld.⟩ tupp3 del av gevärslås – I sammansättn. han-, ngn gång hane-; nästan alla sådana sammansättn. hör till hane 1.
Singular | |
---|---|
en hane | obestämd form |
en hanes | obestämd form genitiv |
hanen | bestämd form |
hanens | bestämd form genitiv |
Plural | |
hanar | obestämd form |
hanars | obestämd form genitiv |
hanarna | bestämd form |
hanarnas | bestämd form genitiv |