SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
hiss
1hiss substantiv ~en ~ar mekanisk transportanordning som löper lod­rätt⟨vard.⟩ beröm: ​både diss och hiss​ – Alla sammansättn. med hiss- hör till 1hiss 1.
Singular
en hissobestämd form
en hissobestämd form genitiv
hissenbestämd form
hissensbestämd form genitiv
Plural
hissarobestämd form
hissarsobestämd form genitiv
hissarnabestämd form
hissarnasbestämd form genitiv
2hiss substantiv ~et; pl. ~ tonen h höjd med ett halvt ton­steg
Singular
ett hissobestämd form
ett hissobestämd form genitiv
hissetbestämd form
hissetsbestämd form genitiv
Plural
hissobestämd form
hissobestämd form genitiv
hissenbestämd form
hissensbestämd form genitiv