publicerad: 2015
identitet
id·ent·itet
[‑ite´t]
substantiv
~en ~er 1 den person man är: styrka sin identitet2 särprägel, egenart – De flesta sammansättn. med identitets- hör till identitet 1.
Singular | |
---|---|
en identitet | obestämd form |
en identitets | obestämd form genitiv |
identiteten | bestämd form |
identitetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
identiteter | obestämd form |
identiteters | obestämd form genitiv |
identiteterna | bestämd form |
identiteternas | bestämd form genitiv |