SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
jakt
jakt substantiv ~en ~er ⟨i sms. ofta mil.⟩ det att jagaen typ av lyxigt privat­far­tyg​ – Alla sammansättn. med jakt- hör till jakt 1.
Singular
en jaktobestämd form
en jaktsobestämd form genitiv
jaktenbestämd form
jaktensbestämd form genitiv
Plural
jakterobestämd form
jaktersobestämd form genitiv
jakternabestämd form
jakternasbestämd form genitiv