publicerad: 2015
juvel
juvel
[juve´l]
substantiv
~en ~er 1 slipad ädelsten; smycke; klenod, skatt2 ⟨vard.⟩ en skön juvel en tvivelaktig person
Singular | |
---|---|
en juvel | obestämd form |
en juvels | obestämd form genitiv |
juvelen | bestämd form |
juvelens | bestämd form genitiv |
Plural | |
juveler | obestämd form |
juvelers | obestämd form genitiv |
juvelerna | bestämd form |
juvelernas | bestämd form genitiv |