publicerad: 2015
jägare
jäg·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. jägarna 1 person som jagar vilt; äv. allmännare2 specialutbildad soldat – De flesta sammansättn. med jägar- hör till jägare 1.
Singular | |
---|---|
en jägare | obestämd form |
en jägares | obestämd form genitiv |
jägaren | bestämd form |
jägarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
jägare | obestämd form |
jägares | obestämd form genitiv |
jägarna | bestämd form |
jägarnas | bestämd form genitiv |