publicerad: 2015
kanon
1kan·on
[ka´n‑]
substantiv
~en el. ~; pl. ~er [ka´n‑] 1 fastställd norm; Bibelns erkända böcker; ett lands klassiska litteratur; förteckning över helgon2 en typ av melodi som kan fungera som motstämma till sig själv: en välkänd kanon som Broder Jakob
Singular | |
---|---|
en kanon | obestämd form |
en kanons | obestämd form genitiv |
kanonen (kanon) | bestämd form |
kanonens (kanons) | bestämd form genitiv |
Plural | |
kanoner | obestämd form |
kanoners | obestämd form genitiv |
kanonerna | bestämd form |
kanonernas | bestämd form genitiv |
2kan·on
[‑o´n]
substantiv
~en ~er 1 ett tungt skjutvapen; en typ av medicinskt el. fysikaliskt instrument; en typ av projektor2 hårt skott t.ex. i fotboll – De flesta sammansättn. med kanon- hör till 2kanon 1.
Singular | |
---|---|
en kanon | obestämd form |
en kanons | obestämd form genitiv |
kanonen | bestämd form |
kanonens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kanoner | obestämd form |
kanoners | obestämd form genitiv |
kanonerna | bestämd form |
kanonernas | bestämd form genitiv |
3kan·on
[‑o´n]
oböjligt adjektiv
• ofta i sms.; ⟨vard.⟩ jättebra; i sammansättn. äv. allmänt förstärkande: Så du kan komma? Kanon!
Ordform(er) | |
---|---|
är kanon |