SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
knatte
knatte substantiv ~n knattar ⟨vard.⟩ liten pojke; små­växt man; i sammansättn. äv. om liten flicka⟨prov.⟩ berg­knalle​ – Alla sammansättn. med knatte- hör till knatte 1.
Singular
en knatteobestämd form
en knattesobestämd form genitiv
knattenbestämd form
knattensbestämd form genitiv
Plural
knattarobestämd form
knattarsobestämd form genitiv
knattarnabestämd form
knattarnasbestämd form genitiv