publicerad: 2015
kommutera
kom·mut·era
verb
~de ~t 1 vara utbytbar genom kommutation; till kommutation 12 ⟨elektr., mat.⟩ kasta om; ge annan ordning; jfr kommutation 2
Finita former | |
---|---|
kommuterar | presens aktiv |
kommuteras | presens passiv |
kommuterade | preteritum aktiv |
kommuterades | preteritum passiv |
kommutera | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att kommutera | infinitiv aktiv |
att kommuteras | infinitiv passiv |
har/hade kommuterat | supinum aktiv |
har/hade kommuterats | supinum passiv |
Presens particip | |
kommuterande | |
Perfekt particip | |
en kommuterad + substantiv | |
ett kommuterat + substantiv | |
den/det/de kommuterade + substantiv |