publicerad: 2015
kula
1kula
substantiv
~n kulor 1 litet klot; ett friidrottsredskap; kulstötning; rund svullen upphöjning, bula; börja på ny kula börja på nytt2 håla3 parti i varpa el. pärk4 i pl.; ⟨vard.⟩ pengar – De flesta sammansättn. med kul- hör till 1kula 1.
Singular | |
---|---|
en kula | obestämd form |
en kulas | obestämd form genitiv |
kulan | bestämd form |
kulans | bestämd form genitiv |
Plural | |
kulor | obestämd form |
kulors | obestämd form genitiv |
kulorna | bestämd form |
kulornas | bestämd form genitiv |
2kula
verb
~de ~t • ⟨prov.⟩ locka på boskap med sjungande röst
Finita former | |
---|---|
kular | presens aktiv |
kulas | presens passiv |
kulade | preteritum aktiv |
kulades | preteritum passiv |
kula | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att kula | infinitiv aktiv |
att kulas | infinitiv passiv |
har/hade kulat | supinum aktiv |
har/hade kulats | supinum passiv |
Presens particip | |
kulande | |
Perfekt particip | |
en kulad + substantiv | |
ett kulat + substantiv | |
den/det/de kulade + substantiv |