publicerad: 2015
kvitta
kvitta
verb
~de ~t 1 räkna av skuld mot fordran; komma överens med person som ämnar rösta på motsatt sätt om att ömsesidigt vara borta från votering2 det kvittar (mig lika) det är (mig) likgiltigt
Finita former | |
---|---|
kvittar | presens aktiv |
kvittas | presens passiv |
kvittade | preteritum aktiv |
kvittades | preteritum passiv |
kvitta | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att kvitta | infinitiv aktiv |
att kvittas | infinitiv passiv |
har/hade kvittat | supinum aktiv |
har/hade kvittats | supinum passiv |
Presens particip | |
kvittande | |
Perfekt particip | |
en kvittad + substantiv | |
ett kvittat + substantiv | |
den/det/de kvittade + substantiv |