publicerad: 2015
man
1man
[man´]
substantiv
~nen; pl. män, best. pl. männen 1 i sammansättn. äv. person: växa upp från pojke till man; vara man för sörja för, svara för2 manlig part i äktenskap: hennes äkta man – I sammansättn. man-, mans-, ngn gång manna-; nästan alla sådana sammansättn. hör till 1man 1.
Singular | |
---|---|
en man | obestämd form |
en mans | obestämd form genitiv |
mannen | bestämd form |
mannens | bestämd form genitiv |
Plural | |
män | obestämd form |
mäns | obestämd form genitiv |
männen | bestämd form |
männens | bestämd form genitiv |
2man
[man´]
substantiv
~nen; pl. ~ el. ~nar • person oavsett kön i trupp- el. arbetsstyrka
Singular | |
---|---|
en man | obestämd form |
en mans | obestämd form genitiv |
mannen | bestämd form |
mannens | bestämd form genitiv |
Plural | |
man (mannar) | obestämd form |
mans (mannars) | obestämd form genitiv |
mannarna | bestämd form |
mannarnas | bestämd form genitiv |
3man
[man´]
pronomen
• jfr 3en: man kan vad man vill; ser man på! som uttryck för förvåning
Ordform(er) | |
---|---|
man | grundform utrum |
4man
[ma´n]
substantiv
~en ~ar • långt hår på nacken på häst m.fl. djur
Singular | |
---|---|
en man | obestämd form |
en mans | obestämd form genitiv |
manen | bestämd form |
manens | bestämd form genitiv |
Plural | |
manar | obestämd form |
manars | obestämd form genitiv |
manarna | bestämd form |
manarnas | bestämd form genitiv |