publicerad: 2015
mara
mara
substantiv
~n maror 1 väsen som i folktron tänkts rida på sovande människor; häxa, ragata; som förled i sammansättn. äv. betecknande ngt som förvridet el. förkrympt2 ⟨vard.⟩ maratonlopp
Singular | |
---|---|
en mara | obestämd form |
en maras | obestämd form genitiv |
maran | bestämd form |
marans | bestämd form genitiv |
Plural | |
maror | obestämd form |
marors | obestämd form genitiv |
marorna | bestämd form |
marornas | bestämd form genitiv |