publicerad: 2015
mönster
mönster
[mön´ster]
substantiv
mönstret; pl. ~, best. pl. mönstren 1 t.ex. av rutor, rutmönster; äv. bildl.2 förebild, ngt perfekt
Singular | |
---|---|
ett mönster | obestämd form |
ett mönsters | obestämd form genitiv |
mönstret | bestämd form |
mönstrets | bestämd form genitiv |
Plural | |
mönster | obestämd form |
mönsters | obestämd form genitiv |
mönstren | bestämd form |
mönstrens | bestämd form genitiv |