SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
nummer
nummer [num´er] substantiv numret; pl. ~, best. pl. numren tal som an­ger plats i ordnings­följd; telefon­nummer; ut­gåva av tidning el. tid­skrift: ​du har nummer 38 i telefon­kön; ​göra (ett) stort nummer av göra stor affär avsång, sketch e.d. i revy; äv. bildl.​ – Nästan alla sammansättn. med nummer- hör till nummer 1.
Singular
ett nummerobestämd form
ett nummersobestämd form genitiv
numretbestämd form
numretsbestämd form genitiv
Plural
nummerobestämd form
nummersobestämd form genitiv
numrenbestämd form
numrensbestämd form genitiv