nådsubstantiv~en; de åld. formerna nåde och nåder i vissa uttryck1 välvilja från överordnad; i nådervälvilligt, nådigt; ta ngn till nåderåter visa sig välvilligt stämd mot ngn; en poet av Guds nådeen mycket begåvad poet; ers nåd⟨åld.⟩ i tilltal till kunglig person2 lindring av straff, benådning: den dödsdömde begärde nåd – I sammansättn. nåde-, ngn gång nåda-; de flesta sådana sammansättn. hör till nåd 1.
