publicerad: 2015
ren
1ren
adjektiv
~t ~a 1 inte smutsig; snygg och prydlig; oskuldsfull: de var fattiga men alltid hela och rena; sjunga rent sjunga rätt2 inte uppblandad: rent guld3 veritabel, verklig: en ren oförskämdhet; rent ut sagt uppriktigt sagt
Positiv | |
---|---|
en ren + substantiv | |
ett rent + substantiv | |
den/det/de rena + substantiv | |
den rene + maskulint substantiv | |
Komparativ | |
en/ett/den/det/de renare + substantiv | |
Superlativ | |
är renast | |
den/det/de renaste + substantiv |
2ren
substantiv
~en ~ar 1 ett djur2 markremsa längs dike el. vägkant
Singular | |
---|---|
en ren | obestämd form |
en rens | obestämd form genitiv |
renen | bestämd form |
renens | bestämd form genitiv |
Plural | |
renar | obestämd form |
renars | obestämd form genitiv |
renarna | bestämd form |
renarnas | bestämd form genitiv |