publicerad: 2015
reta
reta
verb
~de ~t 1 väcka irritation hos ngn2 utsätta organ el. sinne för påverkan som eggar el. irriterar
| Finita former | |
|---|---|
| retar | presens aktiv |
| retas | presens passiv |
| retade | preteritum aktiv |
| retades | preteritum passiv |
| reta | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att reta | infinitiv aktiv |
| att retas | infinitiv passiv |
| har/hade retat | supinum aktiv |
| har/hade retats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| retande | |
| Perfekt particip | |
| en retad + substantiv | |
| ett retat + substantiv | |
| den/det/de retade + substantiv | |
reta sig
• bli irriterad: reta sig på ngn/ngtOrdform(er) reta sig


